Det började med en uppsägning. Inte min egen, utan företagets. Omorganisation, besparingar, vi måste tyvärr… Ni vet hur det låter. Jag satt där i mötet, nickade, tog emot beskedet, och gick ut med en papperslåda i handen. Inom mig fanns både panik och en märklig känsla av befrielse. Kanske var det här chansen jag behövde.
Några veckor senare hade jag registrerat en enskild firma, fixat F-skatt och skaffat en hemsida som såg proffsigare ut än den var. Jag var konsult. Frågan var bara: vad skulle jag konsulta i? Svaret blev det jag alltid gjort: projektledning inom byggbranschen. Det enda som ändrats var att jag nu gjorde det själv, utan fast lön, utan kollegor, utan någon som sa åt mig vad jag skulle göra.
Första året var en enda lång berg- och dalbana. Ena månaden fullt upp, nästa månad ingenting. Kunder som lovade guld och gröna skogar men som sen aldrig hörde av sig. Fakturor som skulle skickas, moms som skulle betalas, eget ansvar för allt från marknadsföring till IT-support. Jag lärde mig mer om företagande under det året än under hela mitt tidigare yrkesliv.
Det bästa med konsultlivet är friheten. Att kunna styra sin egen tid, välja sina uppdrag, tacka nej till sådant man inte vill göra. Att kunna jobba hemifrån i mjukisbyxor en dag, och åka till kund i kostym nästa. Att själv bestämma när man tar semester, och hur länge. Det är en frihet som är svår att beskriva för den som aldrig upplevt den.
Det sämsta är otryggheten. Den där gnagande känslan i magen när uppdragen tryter, när fakturorna dröjer, när man inte vet var nästa månads lön ska komma ifrån. Att aldrig kunna slappna av helt, för att man vet att ansvaret vilar helt på en själv. Ingen annan kommer att rädda mig om det går dåligt.
Efter några år har jag lärt mig att hantera svängningarna. Jag har byggt upp en buffert som klarar några månader utan uppdrag. Jag har skaffat mig ett nätverk av kollegor som tipsar varandra om jobb. Jag har blivit bättre på att säga nej till dåliga uppdrag, och ja till de som verkligen passar. Det är fortfarande en berg- och dalbana, men jag har lärt mig att älska åkturen.
En av de största utmaningarna för konsulter, som redovisningsbyrå Borås, är att sätta rätt pris. I början tog jag för lite, för att jag var rädd att inte få uppdrag. Sen tog jag för mycket, för att jag trodde att högt pris signalerade kvalitet. Idag har jag hittat en nivå som känns rätt, där jag kan leverera bra kvalitet utan att stressa, och där kunderna känner att de får valuta för pengarna.
En annan utmaning är att hålla sig uppdaterad. Som konsult förväntas man vara expert på sitt område, och det kräver ständig påfyllning av kunskap. Jag läser branschtidningar, går på kurser, nätverkar med kollegor. Det är en investering som kostar tid och pengar, men som betalar sig i form av fler och bättre uppdrag.
Det sociala är också en faktor. Att jobba ensam kan vara ensamt. Jag saknar ibland kollegorna, fikarasterna, de där spontana bollplanken. Därför försöker jag vara noga med att träffa andra i samma situation, att delta i nätverksträffar, att inte isolera mig. Det gör skillnad.
Idag, flera år in i konsultlivet, kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till en vanlig anställning. Friheten väger tyngre än otryggheten, möjligheterna större än riskerna. Jag är min egen chef, min egen marknadsförare, min egen ekonomiansvarig. Det är mycket jobb, men det är mitt jobb. Och jag älskar det.…